En tuff tid..

Jaha var ska jag börja...
Det har varit en omtumlande, händelserik tid och jag har återigen förstått att livet kan ändras från en minut till en annan..
Nu kommer jag mest att skriva om det hemska som hände min "stora" son den morgonen 30 maj.
Han skulle cykla till Erikslundsgymnasiet för att gå på "studiebesök" innan skolvalen dom ska göra osv..
Och just den här morgonen cyklade han en väg han normalt inte brukar ta för han känner mer igen vägen från hans skola. Men hur som helst så tog han den iallafall.. Och när han kommer till järnvägsövergången så står ett tåg still. Han börjar kika efter lokföraren så han inte kör precis när Max ska åka över. Hemma hos oss här brukar tågen stå stilla i väntan på andra tåg mm. Så därför kikade han extra noga..
Men han såg inge lokförare så då tänkte han åka över och sagt och gjort han börjar gå över spåret men där framför hans fötter ligger det en människa..

Max blir helt ifrån sig och chockad.

Klicka här

Han var själv på platsen till en början men sen kom en dam som ringde 112 och Ambulans, Polis, Brandbilar kom i rask fart.. Då hade även jag lyckats få tag på Max. Han var inte i det skick att prata utan en polis fick prata med mig och bad mig komma omgående och ta hand om Max. Jag hörde att det var ett väldigt liv i bakrunden och så här i efterhand så var det bommarna som "dingade" hela tiden. Jag skulle jobba den dagen och hade precis hunnit till jobbet när det här hände.. Och dom minutrarna innan jag kom fram till Max var det värsta i mitt liv.. Jag åkte inte lagligt kan jag säga , men jag hade en polis framför mig så jag hakade på honom och hoppades dom skulle förstå om dom haffade mig.. Jag var som i ett vaccum.. Det är en sak att hand om anhöriga inom jobbet osv. Men att vara proffsig när det gäller ens barn så NÄÄÄ det var inte lätt..
När jag kom fram så såg jag INGET - allt var bara en dimma och jag letade efter Max. Efter lite letande och irrande visade en polis mig till en ambulans där Max satt..

 Här i ambulans nr 2 sitter Max

Sen började en helvetes dag med besök hos B U P (Barn och ungdomspsyk) och vårdcentralen för att prata med en psykolog som jag "kände igen" hon var den första jag hade i tankarna som kunde hjälpa oss med det här.. Hon hjälpte oss att rigna till BUP så Max och hans klasskompis fick komma dit och prata.. Sen har telefonen gått varm hela den dagen från polis, präst mm.
Vi fick även komma och träffa POSOM gruppen och det var riktigt bra att dom håller kvar en så man får ur sig allt när nåt sånt här jobbigt hänt..

Men sen känner jag en SORG över att den som JAG behövde JUST DEN stunden inte fanns där.. HADE INTE TID??!!

Det tycker jag är fördjävligt och det kan jag inte riktigt smälta.. Jag gick in i en "försvarposition" och faktiskt struntade i att svara när väl personen ifråga hörde av sig på kvällen.. Jag var/är så besviken för det..
Nu försöker jag låtsas som om inget hänt men mkt gammalt kom upp igen, det här med vad man lovar och inte.. NÄPP jag är besviken!!

***

Och jag tycker såå fruktansvärt synd om killens föräldrar, syskon mm. Han hade tydligen fastnat med cykeln i spåret och hade inte hunnit uppmärksamma tåget pga att han hade musik i öronen.. Det finns ju inga bommar på det stället..

Det har varit en tuff vecka men dålig sömn för Max och mycket tankar . bilder osv.. Men han har fått mkt stöd ifrån skolan. Både rektorn och hans mentor har ringt hem..

Det var minnesstund för killen i måndags och Max och klasskompisen ville dit så jag körde dit dom. Det var fint sa Max och hoppas han får en fin bild av det här nu..

Max har det jobbigt när han hör tåget tuta och bommarna osv. Och han åker INTE över nån mer övergång. Så det måste vi jobba med sa B U P så det inte fortsätter så..

Det här är övergången till Marcus skola och den är inte heller några bommar på och den kan jag faktiskt tycka är lite otäck för det är en kurva och skymd sikt mm. Men det diskuteras att dom ska göras om??!!

***

En sån här gång när man får sig en tankeställare så vet jag bara att jag ÄLSKAR mina barn över allt - fastän dom trökar med mig lite ofta :-)
Nej nu var det lite från mig. Nu ska jag hänga upp Marcus fotbollskläder för det är match (igen) imorrn.

NATTI NATTI <3